Den här staden är inte stor nog för oss båda
Jag går omvägar, försöker undvika. Ändå står du där framför mig gång på gång. Du ler och småkonverserar artigt men jag har slutat lyssna för länge sen. Du är så fin när du ler men jag saknar dig inte. Ibland vill jag fråga hur du mår och om du har tänkt på mig som jag har på dig. Jag måste sluta grubbla, på dig, på mig och på allt annat som snurrar i min lilla värld. Det hjälper att hålla sig sysselsatt. Och just nu vill jag så mycket! Det är en härlig tid på året och bättre stunder väntar inom kort. Jag är rädd för att denna kurvan börjar nå sin topp. Att de höga höjderna minskar för att sedan dala ut i ovisshet.
Men det löser sig. Det gör det alltid. Och visst finns det så mycket mer än det här!
Lita på magkänslan och gör precis tvärtom!
Sitter och vilar fötterna efter en runda på stan innan jag ska iväg till jobbet. Anledningen till att jag begav mig in i staden och trängdes i folkmassorna var för att jag 1, skulle ta ut pengar 2, lämna in chefens mobil och hämta en till låns. Det slutar med att jag kommer hem med tre fulla påsar..
Så fort jag tar några steg utanför dörren så kostar det pengar. Inte undra på att jag måste jobba så mycket som jag gör..
Och när det kommer till det där beslutet jag grämde mig över.. Jag insåg att det rätta beslutet måste vara precis tvärtemot vad jag egentligen vill. Så jag sa nej. Undra om det är för sent att ångra sig...?
På natten tänker jag som bäst, i alla fall mest!
Klockan är över två och jag ska snart upp och jobba igen. Har jobbat sena passet på macken och avslutade med en jogg runt ett ödsligt kalmar. De enda som är vakna vid den här tiden en vanlig tisdag är djuren och securitas. En räv, två harar och tre bilar, men det kanske var samma som körde runt, runt. Jag kollade inte så noga..
Det är skönt att kunna springa mitt i stan utan att möta en enda människa, det är bara jag och mina tankar. Ikväll har jag haft ett svårt beslut att överväga och imorgon måste jag bestämma mig. Jag har fortfarande inte kommit fram till något vettigt.. Plus och minus väger just nu lika tungt och orden ekar i mitt huvud.
Mamma kommer att bli galen..
One man down.. och helgen är inte här än.
Fyra dagar kvar tills treårs testet. Show Star kommer hem inatt, Dawson har blivit en riktig buse och Tingancho är skadad. Vi hittade honom igår morse med ett otäckt stort jack på flanken. Och som om det inte var nog med det.. När vi gjorde beteskollen idag så ser vi en ensam häst långt ifrån alla de andra. Genast inser vi att något är fel och när vi kommer fram hittar vi Tingancho som nu har fått en spark på höger fram och knappt kan stödja på benet. Fan!
Imorgon kommer my hem och det blir mys i massor :) wiehoo!
Kom på att jag aldrig skriver något om mitt jobb och mina älsklingar
Så här ser det ofta ut när jag kommer ut i hagen på mornarna.. Det är alltså inte bara jag som är morgontrött!
Treårstestet närmar sig med stormsteg. Fuxen kommer hem på tisdag och lena har startat igång sin terrorverksamhet så nu kommer vi även visa Tingancho. Fram till idag har både Dawson och Tingancho utvecklats riktigt fint och gjort så stora framsteg att jag knappt vågat tro på det. Jag hoppas att det var vädret som gjorde hästarna knäppa idag för annars kommer mina nerver börja spöka!
En helg i helsingborg
Han sa att han hade en grej.. Nu hemsöker den mina drömmar.
Ännu en galen och rolig helg i helsingborg hos min älskling! Som vanligt, efter tre långa månader utan varandra, blir det en massa vin, god mat, fest och långa promenader. De där outhärdliga söndagspromenaderna hade man visserligen gärna varit utan men å andra sidan får jag se en sida av helsingborg jag annars aldrig kommer i närheten av.
Kicki är fantastisk och jag blir alltid odrägligt bortskämd. Jag njuter fortfarande lite av att jag vann första omgången av tp. Ni som känner mig vet att det inte hör till vanligheterna..
När det är som bäst..
Igår hälsade våren på i björkviken. Vi tog en sväng på stan, spelade tennis, promenerade längs stranden, solade och åt gott. Det var fantastiskt att få luta sig tillbaka och tänka bort från jobb och fest. Det var två år sedan jag såg våren sist och jag vill aldrig mer uppleva den någon annanstans än just här.
Idag skiner solen knappt igenom den grådisiga himlen och jag steg upp klockan fem för att jobba. Det var svårt att komma upp och det var svårt att somna igår till det dunkande trumljudet från lägenheten under. Om några timmar ska jag gå hem och konfronteras med framtiden, men fram tills dess så blir det mys och städa!
Tack för att du styr upp mitt vilsna kaos. Även om jag inte alltid gör som du säger...
För ett tag, kanske inte för en längre period, så vaknar hon till liv
Det är lördag, telenorfest, skivinspelnin och självklart harrys. Alla verkar ha vår i kroppen medans jag sitter på jobbet och kämpar för att få tiden att gå. Jag kan räkna upp tusen saker som jag hellre hade ägnat denna kväll åt men det kommer fler lördagar och andra fester att gå på. Helst hade jag nog ändå velat krypa ner i en soffa och tittat på strunt för gårdagens vin har verkligen gjort mig påminnd om hur meningslöst lite nytta man kan göra dagen efter.
Jag ser fram emot april. Lite lugn och ro som omväxling. Mars har varit en jobbig månad med alldeles för mycket jobb, fest och tappra försök till att komma i ordning i lägenheten. Alltid på väg någonstans men ändå så står jag mer still än på väldigt länge. Det kryper lite i kroppen och tankarn förs ofta till andra platser med en annorlunda horisont. Jag tänker på dig och vad du gör. Varför du aldrig hör av dig längre och om vi kommer att ses igen. Någon annan har börjat ta din plats men jag vet inte om det där tomrummet går att fylla upp längre. Den där förbannade jävla stoltheten och alla dessa förutfattade meningar!
Drygt två timmar kvar tills jag får gå hem och lyssna till nattpulsen i stadens utkant. När solen väcker mig igen ska jag ge mig ut på en lång promenad eller kanske vara så flitig att jag låter joggingskorna trötta ut mina ben. Jag undrar om min kondition sen alla rundor i vintermörkret finns kvar. Troligtvis har den vittrats sönder av alkoholhaltiga drycker och ciggaretter. Det är dags för lite ändring av dåliga vardags vanor igen. Orken börjar sakta komma tillbaka!
Tack mamma!
Om jag inte hinner bli senil innan dig så ska jag spara mitt minne till dig när du blir gammal och grå.
Och innan något avslutat så har vi börjat på nytt
Ofta så tänker jag lite fortare än vad jag hinner göra. Saker blir hängande i luften och mycket glöms bort. Som den där kojan vi byggde när vi var små. Planerna var stora och ingenting var viktigare än att hinna klart innan sommaren, oavsett väder och utegångsförbud. Men någonstans försvann den där energin och vi hittade nya utmaningar.
Det verkar inte spela ingen roll om jag blir äldre eller klokare för det är precis likadant nu. Bara det att de där oavslutade sakerna kommer ifatt och man blir mer eller mindre tvungen att göra något åt saken.
Just nu så måste jag verkligen bli klar i lägenheten. Soffan är på plats och färgen är äntligen hämtad. Nu hänger det bara på mig och min ork men jag vill gärna bli klar innan jag hinner flytta. Mexico är faktiskt ganska lockande.
En sak i taget..
Remiss och retur
Lite senare fick jag lämna vårdcentralen med en tid för röntgen och mer ont i ryggen än tidigare. Tillbaka till jobbet och inte långt ifrån att åka av igen. Men nu jävlar har jag lärt mig min bakläxa!
Jag ska minnas dig som på julaftons morgon 1994
När allting känns lätt och roligt är det oftast svårt att sätta ord för känslorna. Det låter liksom aldrig lika kul i en nerklottrad textmassa som det var just då och timmarna efter när vi skrattade så att tårarna sprutade. Men när jag däremot känner mig olycklig, arg eller förtvivlad så glöder tangenterna under fingrarna och jag skriver rader som aldrig kommer att läsas av någon annan än mig själv. Jag tycker om att hålla distansen men jag behöver också ventilera.
För några år sedan satt jag på ett tåg när jag fick veta att min morfar hade gått bort. I söndags var det min farfar som inte orkade mer och som i en dålig repris satt jag där och försökte hålla tårarna borta.
Men dåliga besked kommer oftast inte utan konsekvenser och om det vill sig riktigt illa så löser de även av varandra. Min bästa vän har nu fått cancer och den visade sig vara aggressiv. Det var egentligen av en ren slump att den upptäcktes redan i ett tidigt stadie men ingen vet egentligen så mycket mer och det är allt annat än orättvist.
Imorgon hoppas jag på bättre besked.
Wake up
Precis när snön kom tillbaka fick jag även den där känslan igen. Är jag kvar för att jag vill eller för att jag inte kom på något bättre att göra? Min lägenhet är sig fortfarande lik. Tom, kall och ensam förutom en soffa som ännu inte är uppackad. Jag har så mycket att göra men egentligen har jag tid. Som på rutin skjuter jag upp problemet till senare.
Jag har åkt malmö tur- och retur redan två gånger i år. Jag träffade gamla drömmare och mindes hur det var att obekymrat leka med livet.
Igår gjorde jag en störtdykning rakt ner i sanden från en av unghästarna och när jag hörde hur nacken knakade och smärtan ilade längs ryggraden trodde jag för ett tag att något hade gått sönder. Efter någon minut av yrsel spottade jag ut gruset och hoppade upp igen. Åter igen blev jag påminnd om att vakna upp. Att våga lite till.
En riktigt God Jul för vissa
I min familj klär vi granen tillsammans dagen innan julafton, gröten kokas och äts på juldagsmorgonen och framåt kalle anka tiden åker vi till löttorp och äter en massa julmat med släkten i väntan på tomten. Det är en munter stämning och barnen är näst intill hysteriska. Vi är en rätt stor släkt trots att det bara är släktingar från min mammas sida och det är tyvärr inte så ofta vi ses allihopa samtidigt så julen blir på så sätt en bra anledning till att samlas.
Vad jag har förstått så är tyvärr inte julen lika positiv för alla andra som den är för mig. Vissa barn är rädda för att föräldrarna dricker för mycket eller grälar. Andra har inte råd med skinka och julklappar och några är så rädda för tomten att tårarna lätt väller över. Men när man läser om en man i tomtekläder som går in i ett hus fyllt av människor och skjuter mot en nio årig flicka och dödar åtta personer så blir man lätt skrämd. För i ett hus på norra öland sitter jag och ler åt barnet som tjuter av glädje över alla paketen medans någon annan ser sitt barn falla offer för ett automatvapen i handen på en förkrossad man. Det är udden på alla orättvisor som finns i dagens samhälle och det får mig att rysa av obehag.
Jag hoppas ändå att alla hade en lika fin jul som jag om inte bättre. För nu går vi snart in i ett nytt år och det ska vi fira med bubbel och fyrverkerier!
Tänkte kika in och säga hej
Dagarna har gått fort och jag har pendlat mellan olika jobb, sömn och träning. Mitt i allt så hann vi även med en tripp till ullared, kärringarnas mecka. Jag gjorde av med en massa pengar, alldeles för mycket, men bara på tråkiga saker som städ/rengöringsprodukter och hästkläder.
Nu sitter jag på jobbet och väntar på att klockan ska slå midnatt så jag får sova. Det har varit en lång dag..
