Den här staden är inte stor nog för oss båda
Jag går omvägar, försöker undvika. Ändå står du där framför mig gång på gång. Du ler och småkonverserar artigt men jag har slutat lyssna för länge sen. Du är så fin när du ler men jag saknar dig inte. Ibland vill jag fråga hur du mår och om du har tänkt på mig som jag har på dig. Jag måste sluta grubbla, på dig, på mig och på allt annat som snurrar i min lilla värld. Det hjälper att hålla sig sysselsatt. Och just nu vill jag så mycket! Det är en härlig tid på året och bättre stunder väntar inom kort. Jag är rädd för att denna kurvan börjar nå sin topp. Att de höga höjderna minskar för att sedan dala ut i ovisshet.
Men det löser sig. Det gör det alltid. Och visst finns det så mycket mer än det här!
hallå, slemmis. uppdaterar du aldrig???
njaa.. har en break. kommer tillbaka med en ny så småningom :)
